Lunds universitets sigill
Matematikcentrum
Matematik MNF
Fråga Lund om matematik
Frågor och svar oktober-december 1996
Läs frågor och svar Frågor och svar januari-mars 1997


26 december 1996 18.42.36
Hittade ett problem ur Högstadiets kvalificerings tävling i Matematik tävling 1995/96 som jag har svårt att få grepp om.
"En simmare på väg uppströms i en flod märkte först efter 10 minuter att han hade tappat sina badbyxor. Han vände då och simmade (lika snabbt) som tidigare tillbaka och kom ikapp byxorna 1,2 kilometer från den plats där han tappade dem.
Hur snabbt flöt floden?"
Jonas Öberg

Svar:
Han simmar byxlös under 20 minuter. (Man behöver inte här ta hänsyn till att vattnet rör sig. Det är ju simmarens hastighet relativt vattnet och därmed relativt byxorna som är konstant.) Under denna tid rör sig vattnet 1,2 km. Floden flöt alltså 3,6 km/tim.
Kjell Elfström


19 december 1996 19.27.05
God jul!
När jag skulle grötrimma på en funktion på sluten form kom jag på att jag inte vet vad en sådan funktion är för något. Upplys mig.
Gott nytt år också /Henrik Jordahl
Henrik Jordahl

Svar:
Jag vet inte om det finns någon exakt definition. När man anger t ex att f(x) = sqrt(1-x2), är f given på sluten form. Det är däremot inte fallet när man anger f genom (f(x))2 + x2 = 1, f(x) >= 0. I det förra fallet säger man att f är explicit definierad, i det senare att f är implicit definierad. Även f, given genom f(x) = x om x >= 0, f(x) = -x om x < 0, är explicit definierad men kanske inte på sluten form.
God jul och gott nytt år!
Kjell Elfström


17 december 1996 22.11.27
Hej!
Hur stort har man kommit fram till att pi är, med decimaler?
Daniel

Svar:
http://archives.math.utk.edu/subjects/numbers.html finns en del upplysningar om Pi. Enligt Pi Mathematics: history där var antalet kända decimaler i oktober 1995 över 6 miljarder.
Kjell Elfström


7 december 1996 16.55.14
Är cirkelns omkrets och area oändlig?
Pi är oändlig och då borde cirkelns omkrets och area vara det också. Men cirkelns omkrets kan man mäta, hur går det här ihop?
Kalle

Svar:
Pi är inte oändligt stort! Det är inte 1/3 heller. Trots detta har de oändliga decimalutvecklingar. 1/3 är rationellt så genom att övergå till ett annat talsystem kan man få en ändlig decimalutveckling. I basen 3 kan 1/3 skrivas 0,1. Om man som längdenhet väljer en 10-potens av en meter kan sträckan 1/3 m aldrig få ett helt mätetal. Väljer man däremot en lämplig tre-potens är detta alltså möjligt. Pi är irrationellt. Vilken heltalsdel av en meter man än väljer som längdenhet kan sträckan Pi m aldrig få ett helt mätetal. Däremot kan man stänga in sträckan Pi m mellan sträckor som har sådana mätetal. Som bekant är 3 < Pi < 4, vilket torde övertyga dig om att Pi är ändligt.
Kjell Elfström


3 december 1996 16.31.28
Hej:
Jag har en gång sett följande problem som jag inte kunnat lösa:
Låt A B C och D vara 4 konsekutiva hörn i en regelbunden sjuhörning, inskriven i enhetsscirkeln. Drag kordorna AC och AD. Visa att
AC + AD - AB = sqrt(7).
Med vänlig hälsning
Joachim Krumlinde

Svar:
Vi har att

-AB + AC + AD = 2(-sin(pi/7) + sin(2pi/7) + sin(3pi/7)).
Eftersom sina = sin(pi - a) är detta lika med
2(-sin(6pi/7) + sin(2pi/7) + sin(4pi/7)).
Sätt z = e2ipi/7. Då är z7 = 1 och av Eulers formler följer att
2i(-sin(6pi/7) + sin(2pi/7) + sin(4pi/7)) =
= -z3 + z-3 + z - z-1 + z2 - z-2 =
= -z3 + z4 + z - z6 + z2 - z5.
Sätt nu a = z + z2 + z4 och b = z3 + z5 + z6. Eftersom
1 + z + z2 + z3 + z4 + z5 + z6 = (1 - z7)/(1 - z) = 0
är
a + b = -1
och
ab = z4 + z6 + 1 + z5 + 1 + z + 1 + z2 + z3 = 2
vilket ger att
a2 + a = -2 <=> a = -1/2 +- isqrt(7)/2.
Man inser att a = -1/2 + isqrt(7)/2 varför b = -1/2 - isqrt(7)/2 och följaktligen är
a - b = isqrt(7).
Kjell Elfström


2 december 1996 23.42.13
Det är sent och jag har hakat upp mig på dessa frågor ? Tacksam för hjälp ..
Hälsningar Anna.
Hur kan man avgöra om punkterna (3,7,-2) , (5,5,1) , (6,-2,2) och (4, 0, -1) ligger i ett plan ?
Är vektorn mellan de båda första punkterna parallell med vektorn mellan de två andra punkterna ?
Anna Forsberg

Svar:
Man kan bestämma en ekvation för planet som innehåller de tre första punkterna och kontrollera om den fjärde punktens koordinater satisfierar planets ekvation. Man kan också bilda vektorerna u, v och w som utgår från den första punkten och slutar i den andra, tredje resp. fjärde och kontrollera om de är lineärt beroende. Är de det ligger punkterna i samma plan. Att de är lineärt beroende betyder att det finns tal x, y och z, inte alla noll, sådana att

xu + yv + zw = 0.
De fyra punkterna kan ligga i samma plan utan att vektorn mellan de första två är parallell med vektorn mellan de två senare.
Kjell Elfström


24 november 1996 17.02.09
Om man av någon anledning skulle vilja beräkna den bestämda integralen
INTEGRAL (s*exp(z)-K) *f(z)dz
s,K är konstanter
exp är exponentialfunktionen
lägre gräns = ln(K/s)
övre gräns = oändligheten
z är en normalfördelad variabel med givet medelvärde och varians
f(z) är täthetsfunktionen för z
hur skulle man då gå tillväga?
(Svaret får inkludera F(x)...)
Mycket tacksam för svar.
David

Svar:
Med så litet information är det svårt att säga något meningsfullt. Eftersom

IKf(z)dz =KIf(z)dz = K(1 - F(ln(K/s)))
blir integralen
sIezf(z)dz - K(1 - F(ln(K/s)))
där I står för den bestämda integralen med i frågan angivna gränser.
Kjell Elfström


24 november 1996 13.10.51
Hur stor är sannolikheten att man får en vågrät rad på bingolotto när det är 24 rop. Går detta att räkna ut? isåfall vill jag veta hur stor den sannolikheten är.
Ola Öinert

Svar:
Förutsättningarna, som ej är kontrollerade, är att 75 rutor är fördelade i ett rektangulärt schema bestående av 15 rader och 5 kolonner och att vid dragningen varje ej redan dragen ruta är lika sannolik.
C(n,k) betecknar n över k = n!/(k!(n-k)!).
Antalet möjliga utfall är

m = C(75,24) = 25 778 699 578 994 555 700.
Antalet gynnsamma utfall beräknas med inklusion och exklusion till
g = C(15,1) C(70,19) - C(15,2) C(65,14) + C(15,3) C(60, 9) - C(15,4) C(55,4) = 945 864 881 679 633 825.
Sannolikheten blir g/m vilket är ungefär 0,037.
Kjell Elfström


23 november 1996 14.20.49
Hejsan hej!
1. Hur kollar man om en transformation, framförallt R^2->R^2, är enentydig?
2. Finns det en utvidgning av den komplexa talkroppen?
MVH
Henrik

Svar:
1. En funktion f från A till B är injektiv om olika x i A avbildas på olika y i B, dvs om

f(x1) = f(x2) medför att x1 = x2.
Den kallas surjektiv om varje y i B är ett funktionsvärde, y = f(x), för något x i A.
En en-entydig eller bijektiv funktion är både injektiv och surjektiv.
En lineär avbildning F från Rn till Rp är injektiv om Fx = 0 bara för x = 0. Om n = p är den injektiv om och endast om den är surjektiv. Då n = p räcker det alltså att kontrollera att det lineära ekvationssystemet Fx = 0 bara har lösningen x = 0. Detta är i sin tur ekvivalent med att dess determinant är skild från noll.

2. En kropp F är en algebraisk utvidgning av en kropp k om varje element i F är nollställe till ett polynom med koefficienter i k. Den komplexa talkroppen är algebraiskt sluten så några sådana utvidgningar av de komplexa talen finns ej. Detta följer av att polynom med komplexa koefficienter kan faktoriseras fullständigt i komplexa förstagradsfaktorer så alla nollställen måste vara komplexa tal. Däremot finns utvidgningar som ej är algebraiska. T ex är mängden av rationella funktioner med komplexa koefficienter en sådan. Se också svaret på frågan från den 22 november 1996 19.47.43.

Kjell Elfström


22 november 1996 19.47.43
En lite djupare fråga:
De komplexa talen är ju uppbyggda av par av reella tal, och dessa par bildar ett nytt talsystem. Vad händer om man bildar par av komplexa tal och definierar ett "hyperkomplext" talsystem (där varje tal har fyra reella komponenter)? Har någon försökt? Kan man göra samma trick igen (åtta reella komponenter), och igen?
Stickspår: Den verklighet vi upplever brukar utspela sig i ett vektorrum med tre dimensioner. Tredimensionella vektorer bildar inget riktigt matematiskt talsystem, eller hur? Är inte detta lite frustrerande för matematiken?
Anders Hallström

Svar:
Kan man definiera addition och multiplikation för n-dimensionella vektorer så att alla vanliga räknelagar gäller och så att man alltid kan dividera med element skilda från noll? Svaret är ja bara då n = 1 (de reella talen) och då n = 2 (de komplexa talen). Ger man upp kravet på att kommutativa lagen för multiplikation skall gälla (xy = yx) tillkommer endast n = 4 (Hamiltons kvaternioner). Att dessa värden på n är de enda möjliga visades 1878 av Frobenius.
Skriver man Hamiltons kvaternioner som

x = x0 + x1i + x2j + x3k
så är
i2 = j2 = k2 = -1, ij = -ji = k, jk = -kj = i, ki = -ik = j.
Kjell Elfström


21 november 1996 10.06.06
Hej, jag har en fråga om sannolikhet.
Chansen att få 8 rätt på måltipset beräknas ju med faktulitet
30!
---------- = 5852925 st kombinationer (30 matcher, 8 st rätta)
(30-8)!*8!
Men hur räknar man ut chansen för 6 resp. 7 rätt
Tack på förhand.
Mvh Thomas Larsson
Thomas Larsson

Svar:
Antalet möjliga rader är, som du påpekar, m = 30!/((30-8)!8!). För 8 rätt är antalet gynnsamma fall 1. För att få 7 rätt krävs att 7 av de 8 rätta väljs ut. Detta kan göras på 8 sätt, eftersom den icke valda kan vara en av åtta. Den felaktiga kan sedan väljas på 30 - 8 = 22 sätt. Antalet gynnsamma fall för precis 7 rätt är alltså g = 8 x 22 = 176. För 6 rätt resonerar vi likadant. Att välja 6 av de 8 kan göras på 8!/((8-6)!6!) = 28 sätt. De 2 felaktiga kan väljas på 22!/((22-2)!2!) = 231 sätt. Här blir alltså g = 28 x 231 = 6468. Sannolikheten beräknas sedan som g/m. Uttrycken som innehåller fakulteter kallas binomialkoefficienter och n!/((n - k)!k!) utläses n över k.
Kjell Elfström


21 november 1996 09.47.32
Jag går på Åsö gymnasium och undrar om du har något förslag på lämpligt miniprojekt (ca 8 - 10 timmar) om matriser, eller om det är något annat du kan rekomendera som miniprojekt.
Gunnar Bengtsson

Svar:
Det verkar vara svårt att åstadkomma något på så kort tid. Här får du i alla fall några förslag:
1. Allmän teori, teorin för lineära ekvationssystem.
2. Lineär programmering.
3. Spelteori.
4. Markovkedjor.
Kjell Elfström


19 november 1996 22.43.56
Vad är taylorutvecklingen av ln ( 3+x ) till andra graden? Framför allt vill jag veta vad resten blir och om den kan skrivas på olika sätt?
Fredrik Eriksson

Svar:
Vi har att

ln(1 + t) = t - t2/2 + t3/3 + ... + (-1)n - 1tn/n + Rn(t)
där
Rn(t) = (-1)nI0tun/(1 + u)du = (-1)ntn + 1/((n + 1)(1 + s))
för något s mellan 0 och t. (I betecknar integral.) Utnyttja nu att
ln(3 + x) = ln3 + ln(1 + t) där t = x/3
och sätt in t = x/3 i utvecklingen ovan.
Vill du beräkna ln3 med Taylors formel kan du utnyttja att
ln((1+ t)/(1 - t)) = ln(1 + t) - ln (1 - t).
Med t = 1/2 blir detta ln3. Högerledet kan Taylorutvecklas enligt ovan.
Kjell Elfström


19 november 1996 13.47.15
Hej, här är ett problem som jag har lite svårt att lösa (visa). Trevlig sida!!!
Funktionen T(p) definieras för varje p>0 av integralen T(p)=|(från 0 till oändl.)* x^p-1* e^-x* dx. Visa att T(p+1)= pT(p) där:
|= integrationstecken
|()=|(integrationsgränserna)
x^p= x upphöjt till p
Åsa

Svar:
Formeln för partiell integration lyder

Iabf (x)g'(x)dx = [f(x)g(x)]ab - Iabf'(x)g(x)dx.
f(x) = xp, g(x) = -e-x och a = 0 ger denna att
I0bxpe-xdx = [- xp e-x]0b + I0bpxp-1e-xdx = - bp e-b + pI0bxp-1e-xdx.
Låter vi b gå mot oändligheten får vi
T(p + 1) = pT(p).
Kjell Elfström


18 november 1996 14.15.36
Jag har hört talas om diskret matematik. Finns det också brutal matematik eller kanske till och med modig matematik? Jag tycker att matematik är det roligaste ämnet av alla!
Andreas Kissavos

Svar:
Kortfattat kan man säga att en diskret process är en process som kan utföras steg för steg och att diskret matematik är studiet av sådana.
Kjell Elfström


11 november 1996 09.47.42
Vilket är det högsta kända primtalet?
Daniel Nebel

Svar:
Enligt The Prime Page är det 21257787 - 1.
Kjell Elfström


8 november 1996 16.29.51
1 = sqr(1) = sqr((-1)(-1)) = sqr(-1) x sqr(-1) = i x i = -1
Dvs 1 = -1
Eller hur?
sqr = kvadratroten
Lars Carlson

Svar:
a är ett icke-negativt reellt tal definieras ju sqrt(a) som det icke-negativa tal c för vilket gäller att c2 = a. Vill man utvidga definitionen till att omfatta även negativa tal a måste man tala om vilket tal c som avses. Är t ex sqrt(-1) = i eller = -i? Även om man gör så, kommer inte regeln sqrt(ab) = sqrt(a)sqrt(b) att gälla för alla reella tal a och b.
Kjell Elfström


8 november 1996 00.08.59
Jag har ett litet matteproblem!!!! Talen 1,2,3....,n placeras ut i någon ordning i olika punkter på en cirkels periferi. Man bildar produkten av alla par av tal som är "grannar". Hur skall dessa placeras ut för att summan av dessa produkter skall bli så stor som möjligt? LÖS DET OM NI KAN!!
M.V.H. Thomas
c/o binne@algonet.se
Thomas Karlsson

Svar 1:
Maximalt värde på summan av produkterna av grannar erhålles för arrangemanget med de udda talen i växande ordning längs en halvcirkel, därefter de jämna talen i avtagande ordning. För t.ex. n = 10 väljes ordningsföljden 1,3,5,7,9,10,8,6,4,2 med summan av produkterna = 368. Att detta ger maximum kan visas genom att först observera att summan g(k) av grannarna till k måste uppfylla g(k) >= g(k-1) för annars skulle man ''tjäna'' på att låta k ock k-1 byta plats. Man visar sedan att arrangemanget 1,3,5...6,4,2 ovan är det enda som har egenskapen att g(k) >= g(k-1) för alla k=2,3,...,n.
Arne Meurman

Svar 2:
Under en sömnlös natt kom jag på följande lösning: n skall kopplas med n-1 och n-2. Därefter kopplas n-1 till n-3 och n-2 till n-4 osv. Slutligen ansluts 1 och 2. T. ex. om n=7 fås serien 2 - 4 - 6 - 7 - 5 - 3 - 1 varvid maximum blir M7=129. Jag har kontrollerat det fall och allmänt alla fall upp till n=8 på MATHEMATICA. Man har också rekursionen Mn=Mn-1+n2-2, så att Mn blir ett kubiskt polynom i n. Allmännare kan man i stället för indices 1,2,...,n,... taga godt. reella tal a1,a2,...,an,... Då gäller Mn=Mn-1+max[an(ai+aj)-aiaj].
Jaak Peetre

Svar 3:
För n = 2 och n = 3 finns vardera bara en möjlighet för summan. För n =3 t ex blir den 11. Vi kan därför anta att n >= 4.
I en utplacering som ger maximal summa måste n och n - 1 vara grannar. Om de inte är grannar ser det ut som i figuren, där vi delat in talen i två grupper på var sin sida om en linje. (Talen a och b är mindre än n - 1.)

cirkel

Om man kastar om ordningsföljden i den grupp som innehåller talen a och n - 1, ändras summan med

n(n - 1) + ab - na - (n - 1)b = (n - b)(n - 1 - a),
som är positivt. Man ser alltså att n och n - 1 måste vara grannar i den maximala lösningen.
På samma sätt visar man sedan i tur och ordning att n - 2 måste vara granne till n, n - 3 granne till n - 1, n - 4 granne till n - 2, osv.
Det största värdet inträffar alltså när man från talet n placerar de udda talen i avtagande ordning på ena sidan och de jämna talen i avtagande ordning på andra sidan om n.

KOMMENTARER:
1) För n = 8 ser det alltså ut så här:

cirkel

2) Summan blir n(n - 1) + (3(3 - 2) + 4(4 - 2) + ... + n(n - 2)) + 2, som kan beräknas och är

(2n3 + 3n2 - 11n + 18)/6.
3) Problemet var med i kvalificeringsomgången i Skolornas Matematiktävling 1986.
Göran Wanby


7 november 1996 14.52.50
Om man vill segla till andra sidan jorden, exempelvis från Sverige. Hur tar man då ut sin kurs i förhållande till den magnetiska nordpolen och till sin destination, exempelvis Kina. Är det lämpligast att uttrycka koordinaterna som tredimensionella normaler? För enkelhetens skull antar vi att jorden är ett symmetriskt klot.
Vore tacksam för svar!
Tobias Hesselius

Svar:
Antag att jordradien är 1 och lägg in ett positivt orienterat, ortonormerat koordinatsystem med O = origo i jordens medelpunkt så att Greenwich och N = den geografiska nordpolen får koordinaterna (1, 0, 0) resp. (0, 0, 1). Koordinaterna för en punkt på ytan är då desamma som koordinaterna för den från ytan utåtgående enhetsnormalen. Är b = latituden och l = longituden för en punkt blir

x = cos b cos l
y = cos b sin l
z = sin b.
Färdas man utmed storcirkeln från punkten P till punkten Q förändras kursen kontinuerligt. Den initiala kursen bestäms av vinkeln mellan planet genom O, P och Q och planet genom O, P och N, dvs mellan OPxOQ och OPxON. Man måste naturligtvis sedan ta hänsyn till skillnaden mellan den geografiska och den magnetiska nordpolen.
Kjell Elfström


7 november 1996 08.18.40
Hur kan man veta att pi har oändligt många decimaler?
Pernilla Andersson

Svar:
Rationella tal, dvs tal som kan skrivas a/b där a och b är heltal, har periodiska decimalutvecklingar. Tex är 61/495 = 0,1232323... där 23 upprepas i oändlighet. Att ett sådant tal i sin decimalutveckling bara har ändligt många siffror skilda från noll innebär att a10n är delbart med b för något n. Irrationella tal har inte periodiska decimalutvecklingar och dessa kan följaktligen inte avslutas med oändligt många nollor. Att pi är irrationellt visades 1768 av J H Lambert. Ett ganska lättillgängligt bevis finns i Stewart: Galois Theory, Chapman and Hall Mathematics.
Kjell Elfström


6 november 1996 12.05.34
Hur definieras eccentriciteten för en ellips?
Daniel Svensson

Svar:
Excentriciteten e till ellipsen x2/a2 + y2/b2 = 1 med halvaxlar a, b (a >= b) ges av e = sqrt(a2 - b2)/a eller m.a.o.
e = avståndet mellan brännpunkterna/längden av huvudaxeln.
Arne Meurman


Sidan skapades den 22 oktober 1996 av Kjell Elfström
Ansvarig är Kjell Elfström
Läs frågor och svar Frågor och svar januari-mars 1997